19 april 2013

Dagvårdstankar

Nu har jag då ofattbara tre arbetsdagar kvar på min arbetsplats som har gett mig så mycket under den korta tid jag hunnit vara där. Likaså har Benjamin kvar tre dagar kvar på SIN "arbetsplats". Därefter är det hemmaliv som gäller för oss båda två, och skönt så.

Jag har alltså tagit det "omoderna" beslutet att låta mitt barn vara hemma med mig, för det verkar ju onekligen som en "innegrej" att ha sitt barn i dagvård då man själv är hemma med smått. Är det sen för att man skall hinna få mer tid för sig själv, för att man helt enkelt inte orkar med fler barn dygnet runt eller inbillar man sig att man gör barnet en tjänst genom att ha det i dagvård? Som barnträdgårdslärande socionom gillar jag att fördjupa mig i dessa tankar. Jag absolut älskar mitt jobb, och jag vill gärna vara en person som bidrar till att underlätta barnets vardag på alla sätt och vis och försöka få barnet att känna sig tryggt i en stor grupp.

Men. Faktum ÄR att barnets dagvårdsplats inte kan ses som en hobbyverksamhet för barnet (åtminstone inte för under 3-åringar. Och egentligen inte heller för över 3-åringar), dagvårdsplatsen är barnets ARBETE under hela den tiden som vi också är på arbete. Eller går hemma. Barnets arbetsdag blir dessutom längre i och med att föräldrarnas arbetsresor räknas in.

"Barnet skall få lära sig regler". Så vad då, erkänner ni att ni inte har regler och gränser för barnet hemma?
"Barnet behöver lekkompisar". Ok, vad hände med alla bekantingar och bekantingars bekantas barn och parkverksamheten och familjecaféen och... Ja precis, inbillar föräldrarna också sig att barnet behöver kompisar mer än det behöver sina föräldrar. Intressant. Vad handlar dessa tankar om egentligen?

Det är synd att väldigt få föräldrar inser att dagisdagen mestadels består av väntande på sin tur, höga ljudnivåer som gör vilken normalt funtad hjärna som helst slut på bara en timme, tillsägelser till höger och vänster (kanske inte precis till ditt barn, men ditt barn hör dessa förmananden om och om och om igen) och framförallt tusen och en övergång: leka en liten stund, städa undan, klä på, gå ut, leka en stund, städa undan, gå in, klä av etc... Tänk hur enerverande det är för ett litet barn att hela tiden avbrytas för att man skall anpassas till 15 eller 20 andra barn. Vi vuxna finns ju där för att göra dessa övergångar så smidiga som möjligt och för att försöka berika barnets dag, förutsatt att vi ser just ditt barn och inte bara de 5 som kräver lite eller mycket extra uppmärksamhet.

Dagvården finns till för föräldrar som jobbar. Helt enkelt: skulle det inte finnas möjlighet till dagvård, skulle inte den ena föräldern kunna gå på jobb (som förr i tiden). Så varför finns dagvården till för föräldrar som är hemma med småttor? Jo, för att det finns en lag på det. En lag som medför att någon som verkligen behöver en dagvårdsplats står i kö eftersom de som inte egentligen behöver den, tycker att barnet får så mycket ut av det, att de använder sin rätt till dagvårdsplast iallafall. Föräldrarna har ju rätt till dagvård! MEN. Vad har då barnet rätt till? Enligt barnskyddslagen har barnet rätt till sina föräldrar. Barnet har rätt till ett tryggt hem med gränslös kärlek. Faktum är att barnets dag i dagvård tyvärr inte är så kärleksfylld. Det bästa för barnet är att vara tillsammans med sin familj. Om föräldrarna verkligen tror att barnet har det bättre i dagvård än hemma, då är nog någonting fel, dock inte hos barnet.

Det sista vi behöver mer av till världen är barn som känner sig åsidosatta, utfrysta och oälskade. Vi alla vet vad som kan hända med dessa barn när de växer upp. Varför inte förebygga det när vi kan? Föreställ dig själv att bli "utkickad" hemifrån för att det kommer någon som ersätter dig. För det är så ett litet barn upplever det. "Varför måste jag vara här när mamma är och syskonet är hemma? Vill de inte ha mig längre?" Barn förstår sååå mycket mer än vi tror. Ingen kan säga att "mitt barn känner sig inte oälskat bara för att jag har det i dagvård 10 dagar i månaden". Därför att ingen kan veta eller säga hur någon annan eller det egna barnet känner

Sedan till det ironiska. Det finns många som har tagit vårdledigt upp till 3 år för att vara hemma med sina barn. Då kan det höras bittra kommentarer från föräldrar som inte har ekonomiska möjligheter att stanna hemma så länge. Jag skulle nog själv inte ha det heller. Men sen då möjligheten finns att vara hemma om än bara 10 månader, så väljer en del ändå att ha det ena barnet i dagvård! Många inser inte hur kort småbarnstiden verkligen är, och om jag nu har möjlighet att vara hemma med mina barn om än bara 10 månader eventuellt, så är det självklart att jag tar den chansen! Jag vill inte höra till dem som om 15-20 år säger att jag ångrat att jag inte hann vara mer med mina barn när de var små!

Jag anser att om jag föder barn till världen är det mitt ansvar att ta hand om dem om jag är kapabel till det, inte samhällets. Om någon kan få mig på andra tankar vidgar jag gärna mitt perspektiv om möjligt! Jag skulle verkligen behöva förhålla mig lite neutralare i dessa frågor i och med att jag arbetar inom dagvården! 

//Dani

11 kommentarer:

  1. Så är det! Jag håller med dig kanske om flera hade möjlighet och hade sina små hemma skulle heller inte dagis grupperna vara så proppfulla.

    //freja

    SvaraRadera
  2. WORD!! Couldn't have said it better myself och håller med till 120 %!!

    SvaraRadera
  3. Precis, kan inte riktigt förstå logiken i det där att man har ett barn på dagis medan man själv är hemma. Okej, har man mycket svår graviditet så man helt enkelt inte fysiskt klarar av att lyfta o greija med det äldre barnet så tycker jag ju att det är befogat att barnet är på dagvård men i de allra flesta fall ska nog båda barnen ha rätt att vara hemma.

    SvaraRadera
  4. Du har helt rätt ,jättebra att komma fram med sina tankar framför allt när man som du jobbar på dagis och vet hurudan vardagen är för alla dessa "små storasyskon". Trots att dagvården är bra så är nog hemmet ändå i de allra flesta fall den bästa platsen för barnet.

    SvaraRadera
  5. Dagvården fungerar verkligt bra i Finland, och det finns många professionella pedagoger i våra daghem.

    Men den pyttelilla stund som finns för aktiviteter varje dag (resten består av rutiner och rutiner på löpande band, vilket är utmattande för de små) för barnen kan inte jämföras med hemmets lugn, och varför kan man då inte gå på skogsutflykter med sitt eget barn/ låta barnet måla med vattenfärger eller fingerfärger hemma/ gå till julkyrka, påskkyrka/ jumppastunder m.m ??? Jag vill inte tro att föräldrar är så lata och ointresserade av sina småttor idag!Jag är övertygad om att barnet själv skulle välja att greja med dessa saker tillsammans med sina föräldrar än tillsammans med 15 andra barn och några vuxna. Jag menar, om man som förälder KAN välja!

    Dagvården finns tack och lov för dem som behöver det!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet! Förstår inte hur föräldrar kan t.ex. ha sitt barn på dagis (och förskola mellan 08.30-12.30) från 7-16.30 varje dag, medan mamman är hemma med en baby på 6 månader. Nämnde jag att barnet som går på dagis fyller snart 7...
    -Joan-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alltså påriktigt! Visst är barnet "gammalt" och behöver lite jämnåriga sociala kontakter. MEN det räcker nog med förskola! Stackars barn kommer nog att hinna gå i skola sen många många många år! Om bara barnen också skulle kunna argumentera med att "föräldrarna nog har mer sysselsättning på jobbet (alltså bättre) än hemma"... Varför är folk så egocentrerade nuförtiden?

      Och jag har också hört många som säger att barnet har så tråkigt hemma. Men herregud! Det är extremt hälsosamt för barn att ha tråkigt ibland!! Det är när barnen alltid är vana att det skall hända saker som de inte kan sitta stilla en sekund och har alla världens koncentrationssvårigheter. Låt barn ha tråkigt ibland!! Då fattar de att uppskatta det som är roligt också!

      Radera
  7. Mycket klokt skrivet skulle vara en intressat insändare i ÅU så fler skulle få sig en tankeställare!

    SvaraRadera
  8. Jag är av annan åsikt! Var och en vet vad som är bäst just för sitt barn / sina barn, man kan inte dra alla familjer över en kam. Det som passar för en familj, passar inte för en annan. Att ha sina barn i dadvård, trots att mamma / pappa är hemma, för att få mera tid för sig själv är fel. Men, det finns nog faktiskt dom av oss som tycker att barnet får något positivt ut av att vara några timmar några dagar i månaden i vård utanför hemmet. Det utan att andra försöker ge skuldkänslor och nedverderande kommentarer om beslutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för äntligen avvikande åsikt :) Eller antar att det är många som är av annan åsikt, men inte ids skriva kommentarer då.

      Det bör absolut vara så att var och en inser vad som är bäst för ens eget barn, tyvärr är det inte alltid så i dagens hektiska samhälle. Det jag undrar är VAD det positiva för barnet är i dagvården, var gärna en hel dag på dagis och följ med!

      Alla orter kan tyvärr inte erbjuda något annat än dagvårdsverksamhet för syskon (Nagu tror jag till exempel?), men på många ställen finns det parkverksamhet och mycket annat!

      Och än kvarstår frågan: VARFÖR ha barnet i VÅRD när VÅRDNnadshavaren är hemma? Dagis är inte = hobbyverksamhet.

      Som socionom vill jag å andra sidan också se möjligheten/rättigheten till dagvård som ett förebyggande mot utbränning hos mammor/familjer, och då är det ju ok att denna möjlighet finns. Det är definitivt ett billigare alernativ till (tunga) barnskyddsåtgärder och sånt här förebyggande arbete bör jag absolut förespråka! Men lite begränsad skulle lagen gärna få vara, med tanke på barnen.

      Radera
  9. Min mor deltidsarbetade tills jag började skolan. Från 3 års åldern var jag 3 dgr i veckan i klubben. Under sommarmånaderna förde hon mig några timmar om dagen till parken. Förutom att de gynnade henne att jag var borta ett par timmar så var det också ett ypperligt sätt för mig att lära mig att vara utan min mor och umgås med andra barn. Andra än de där familjebekanta som vi såg under helgerna. Det är kanske mycket väntande och kaotiskt att vara på dagis, i klubben eller dylika platser, men barnet lär sig också att vara självständig och utveckla sina sociala sidor. Jag är mycket tacksam idag för de arrangemangen vi hade som små och hoppas kunna erbjuda liknande åt mitt barn/mina barn. Ser de som en optimal lösning som gynnar både modern och barnet.

    SvaraRadera